Artskydd och beslutsprocesser

Hur artskyddet tillämpas har studerats utifrån rättsvetenskapliga och naturvetenskapliga utgångspunkter i ny forskning från Vindval.

”Som kontrast till den formaliserade processen för tillstånd till vindkraft har vi studerat ärendehanteringen hos Skogsstyrelsen med avseende på avverkningar och andra skogsbruksåtgärder som berör skyddsvärda arter”, skriver författarna Jan Darpö, Uppsala universitet och Jonas Sandström, SLU.

Forskningsprojektet har studerat hur skyddet av djur- och växtarter hanteras inom ramen för två helt olika beslutsprocesser i Sverige; dels i tillståndsprocesser under miljöbalken för vindkraftverk, dels vid beslut under skogsvårdslagen . Länk vidare till rapporten: https://www.naturvardsverket.se/978-91-620-7009-0

En slutsats som författarna drar är att miljöprövningssystemet för vindkraft på land fungerar väl och är robust:  ”Ansökningarna prövas av beslutsmyndigheter som är självständiga i sin myndighetsutövning. Vid prövningen har miljöprövningsdelegationerna tillgång till naturvetenskaplig och teknisk expertis från länsstyrelserna. Överprövningen sker i fem mark- och miljödomstolar samt i Miljööverdomstolen, vilka samtliga har tillgång till tekniker eller naturvetare som är insatta i frågorna.”

Annat är det inom skogsbruket där det rättsliga systemet delvis fungerar annorlunda. Jan Darpö och Jonas Sandström skriver:

”Som kontrast till den formaliserade processen för tillstånd till vindkraft har vi studerat ärendehanteringen hos Skogsstyrelsen med avseende på avverkningar och andra skogsbruksåtgärder som berör skyddsvärda arter.”

Och vidare att artskyddet fått en svagare ställning och inte räcker för att nå upp till de krav som EU-rätten ställer:

”Vid en jämförelse med de senaste årens utveckling inom skogsbruket med nedmonteringen av nyckelbiotopsinventeringen och försvagningen av länken mellan Skogsvårdslagen och Miljöbalken menar vi att den nuvarande utformningen av artskyddet inom skogsbruket är otillräcklig för att leva upp till de EU-rättsliga kraven.”

I praktiken tillämpas alltså artskyddet olika i skilda branscher där kraven skiftar. Författarna skriver: 

”Vår slutsats är att även om den rättsliga regleringen finns på plats, måste den klargöras och tillämpningen skärpas för att Sverige ska kunna hävda att skogsbruket är hållbart och att vi lever upp till de förpliktelser som följer av EU-rätten. Systemet främjar heller inte planering av skogsbruket, vilket bidrar till att försvaga artskyddet.”

 

//TL

Vindkraftcentrum på Youtube