Luleå tekniska universitet har Sveriges enda forskargrupp som gör fälttester utomhus med autonoma drönare. Nästa vecka genomför forskarna unika tester, där autonoma drönare ska inspektera Skellefteå krafts vindkraftverk på Storgrundet i Bureå.

– Att få autonoma drönare att arbeta utomhus är extremt svårt eftersom det inte finns en känd miljö att förhålla sig till. Tänk dig själv att du är på en helt okänd plats, att du blundar och samtidigt ska utföra en komplicerad uppgift eller helt enkelt bara förflytta dig. Den bärande frågan blir då Var är jag? Den frågan är helt avgörande och relevant även för en drönare, säger George Nikolakopoulos, professor i robotik och automation vid Luleå tekniska universitet.

Varför använda autonoma drönare för inspektion av vindkraftverk? Det går snabbare, är billigare och säkrare. Till skillnad från en fjärrstyrd drönare kan en autonom drönare ”se själv” och få mycket jämnare resultat av analyser och avskanningar. Om en pilot skulle fjärrstyra en drönare som ska inspektera ett vinkraftverk är det omöjligt för piloten att överhuvudtaget se drönaren på så pass hög höjd (vindkraftverken på Storgrundet i Bureå har en tornhöjd på 63 meter och en rotordiameter på 44 meter). En autonom robot är programmerad att själv analysera sin omgivning och baserat på det utföra olika uppgifter. Den kan arbeta relativt självständigt och ”ta beslut” utan mänsklig inblandning.

Nyttan med autonoma drönare i framtiden? Vindkraftverken blir allt större. Ju större vindturbiner, desto mer kilowatt kan de producera. Men större vindkraftverk innebär också ökade svårigheter med att inspektera dem. Vanligtvis används kran och människor för att inspektera såväl rotorblad som den övergripande strukturen. Underhåll och inspektion är kostsamt, tidskrävande och riskfyllt för dem som ska utföra inspektionen.

Syftet med projektet: Experimenten i Bureå sker inom ramen för projektet Aeroworks – Europas största forskningsprojekt inom flygande robotik. Obemannade flygfarkoster, så kallade UAV:s, ska kunna flyga, samarbeta och utföra specifika uppgifter självständigt utan styrning av mänsklig hand (med undantag för själva programmeringen). När det gäller inspektionen av vindkraftverk är förhoppningen att drönarna ska ha armar och gripklor med vilka de ska kunna utföra visst underhåll och interagera med den omgivande miljön.

Bilden: George Nikolakopoulos, Professor Luleå Tekniska Universitet