För att skydda fladdermöss i skogsmiljö behöver vindkraftverk i södra Sverige driftregleras. Från Mälardalen och norrut är riskerna betydligt lägre. Där behövs ingen reglering, enligt en ny forskningsrapport från Vindval.
Rapporten presenterar beräknad dödlighet för fladdermöss och fåglar vid vindkraftverk i skogsmiljö i Sverige.
Projektet omfattar 15 vindparker, fördelade på sex delområden från Skåne till södra Norrland. Resultaten visar på stor skillnad mellan olika delar av landet. I region 1 (Skåne, Blekinge och Kalmar län) motsvarade den uppskattade dödligheten ett medianvärde av cirka sex fladdermöss per oreglerat verk och säsong.
Utifrån resultaten föreslår forskargruppen att vindkraftverk i skogsmiljöer i region 1 ska driftregleras, det vill säga att verken får stå stilla när det blåser mindre än 6 m/s, och temperaturen är över 14 grader. Under dessa förhållanden löper fladdermössen störst risk att förolyckas. Driftreglering, eller stoppreglering är redan i dag en vanlig skyddsåtgärd i områden med många skyddsvärda fladdermusarter.
För resterande undersökta regioner i Sverige är dödligheten avsevärt lägre, mindre än en död fladdermus per verk och år. Aktiviteten av fladdermöss är också lägre, visade de ultraljudsinspelningar som forskarna gjort.
– Därför har vi ingen generell rekommendation om driftreglering i övriga delar av landet, bara i region 1. Detta gäller skogsmiljöer i de regioner som vi har undersökt, vi säger inget om exempelvis om jordbrukslandskap eller kustmiljöer, säger Stefan Pettersson, doktor i ekologi, huvudförfattare till rapporten.
Med hjälp av specialtränade hundar har området runt vindkraftverk sökts av efter döda fladdermöss och fåglar. Hundarnas sökeffektivitet är mycket hög. Om vinden ligger på kan hunden känna doften av en fladdermusvinge på cirka 30 meters håll.
Dödligheten av fåglar i skogslandskap har i region 1 beräknats till 1,1 individer per oreglerat vindkraftverk och månad. För resterande undersökta regioner är tendensen att dödligheten är lägre, även om skillnaderna inte är statistiskt säkra.
– Studien visar att fågeldödligheten i skogsmiljö är liten totalt sett. Förvånande var att tornseglare dominerade bland funna kadaver. Det var ny kunskap som kunde inhämtas tack vare hundarna med deras högre effektivitet att hitta kadaver. Tornseglarna har blivit väsentligt färre i Sverige och även om minskningen inte förklaras av vindkraftsutbyggnaden är vindkraftsdödlighet något vi behöver titta närmare på. I dagsläget finns ingen rimlig skyddsåtgärd som kan användas för att reducera riskerna för tornseglare vid vindkraftverk, säger forskaren Richard Ottvall som är medförfattare till rapporten.
Rapporten Vindkraft i skogsmiljö – beräknad dödlighet hos fladdermöss och fåglar, är den sista inom Vindvals uppmärksammade publiceringar om vindkraft, fåglar och fladdermöss.
– Tanken var att vi i den här rapporten skulle testa om driftreglering verkligen fungerar, genom att jämföra dödligheten vid reglerade respektive oreglerade verk i Skåne, Blekinge och Kalmar. Men det gick inte, eftersom verksamhetsutövare i vissa fall inte kunde upplysa om huruvida verken varit reglerade eller inte, säger Stefan Pettersson.
Därför har forskarna genomfört en förlängning av studien med en säsong som omfattar framför allt region 1 men även verk i region 2 med lika många reglerade som oreglerade verk. Syftet är att kunna presentera en statistiskt väl underbyggd studie som kan visa att en driftreglering fungerar i Sverige. Resultat från förlängningen planerar att kunna publiceras i början av 2025.
Kajsa Olsson
Slutrapport: Vindkraft i skogsmiljö – beräknad dödlighet hos fladdermöss och fåglar
https://www.naturvardsverket.se/publikationer/7100/978-91-620-7169-1
