I den energipolitiska debatten har det blivit allt vanligare att hänvisa till fysik. Exempelvis ”vi behöver mindre politik, mer fysik” eller ”elsystemet är beroende av baskraft, enligt fysikens lagar”
Det blir inga följdfrågor från journalister på den typen av påståenden, därför får vi inte veta vilka av fysikens lagar som åsyftas. Varken bland journalister eller politiker är det särskilt vanligt med djupa kunskaper inom fysik. Av ledamöterna i Sveriges riksdag är runt 20 ingenjörer, och kanske en handfull har kompetens inom energisystemfrågor.
En av dem är Anders Ådahl, riksdagsledamot för Centerpartiet sedan 2022. Hans cv innefattar bland annat teknologie doktor i energi och miljö, Chalmers, tidigare styrelseordförande vid Elforsk samt ledamot Horizon 2020 Advisory Group on Energy, Europeiska kommissionen.
Hur förstår du argumentet att vi behöver mer fysik och mindre politik när det gäller energifrågor?
– Jag förstår det som att man lånar ett begrepp från en hög nivå, och tillämpar det på en låg nivå. Fysikens lagar gäller alla kraftslag, det har väldigt lite med politik att göra. Man försöker använda ett vetenskapliga begrepp för att säga att det behövs baskraft. Det är en helt irrelevant kommentar, säger Anders Ådahl.
El måste finnas tillgängligt när det behövs, men därmed inte sagt att efterfrågan behöver stillas med produktion i stunden med baskraft (som kärnkraft eller kolkraft). Det går att lagra energi i batterier, pumpkraftverk eller vätgas, för att ta några exempel på vad man kan göra när det inte blåser. Vidare kan man utveckla handeln, öka efterfrågeflexibilitetet och bättre styra systemet digitalt.
– Jag möter många som ställer frågan ”vad gör vi när det inte blåser?” Den frågan skulle behöva ”diskas av”. Det går utmärkt att bygga system med vindkraft, som behöver vara anpassade med till exempel lager och flexibilitet. Vi behöver kunna berätta att det är möjligt med ett bra elsystem med kärnkraft, men också med vind och vattenkraft. Fysikens lagar diskvalificerar ingen systemlösning, säger Anders Ådahl.
Den politiska frågan är vad de olika lösningarna kostar, och vem som ska ta kostnaderna. Vad vill olika politiska läger och hur argumenterar de för sin sak. Och vilket ekonomiskt system vi ska ha – marknadsekonomiskt eller planekonomiskt.
– Man kan argumentera för både ock, exempelvis genom att säga att el är en så viktig basresurs att staten bör planera med hela handen. Eller att politiken ska sätta spelregler och sedan får marknaden komma fram till vilken lösning som är den billigaste. Det som inte blir rätt är den hopblandning som regeringen gör där man snedvrider konkurrensen, som i det förslag som nu ligger där kärnkraften – till skillnad från andra kraftslag – ska få ett garanterat pris. Då slår man ut konkurrensmöjligheter för andra kraftslag och systemlösningen blir mycket dyr för konsumenter och skattebetalare, säger Anders Ådahl.
Det är frågor som har liten plats i den allmänna debatten. Anders Ådahl menar att i energibranschen och i vetenskapssamhället finner man det urfånigt att dribbla med vetenskapliga begrepp som fysikens lagar.
– Men det funkar uppenbarligen – politik handlar om att få opinionen på sin sida för att på det sättet få makten att genomföra sin politik. Här använder man något tungt och obestridligt, fysikens lagar, och gör det till sin fördel. Att argumentera emot, skulle vara som att argumentera mot fysikens lagar. Det är politiskt elegant, men också bedrägligt och tarvligt, säger Anders Ådahl.
Riksdagsledamöter som kan energisystemfrågor, pratar ni med varandra över partigränserna om hur debatten går?
– Inte på ett ordnat sätt. Men när vi tar kaffe kan vi prata om de här frågorna och känna oss nedtryckta över dagens politiska samtal. Att det emellanåt är så fördummat. Det är inte lätt att få genomslag i den breda journalistiken. Fysik-före-politik, det gör sig som rubrik, en one-liner helt utan innehåll, säger Anders Ådahl.
KAJSA OLSSON
