Vindkraftcentrum har bedrivit sin verksamhet sedan 2011. Några gånger har vi kommit med nedläggningsbeslut – men räddats kvar genom ny finansiering. I en skarv under ett par månader jobbade vi utan anställning. En annan gång dök det upp nya pengar tre veckor före det årsskifte som innebar projektslut.
Så visst har vi ropat Vargen kommer! några gånger. Men nu är Gråben här och verksamheten upphör 31 december. Undertecknad och verksamhetsledare Torbjörn Laxvik går i pension.
Som avslutning och sammanfattning följer en intervju som gjordes av Yannick Wasserberg vid universitetet i tyska Osnabrüch tidigare i höst. Hon skriver uppsats om Sveriges energiomställning:
- Utveckling av vindkraft och ekonomiska effekter
- 1.1. Hur ser du på utvecklingen av vindkraften i Sverige, särskilt när det gäller lokala och regionala ekonomiska fördelar?
Fram till åren kring 2010 projekterades främst platser som var kustnära, på slätterna och i fjällterräng. Sedan gjordes ny vindkartering (Uppsala U) gällande att det blåser tillräcklig bra på skogbeklädda höjder och projekt förlades även till Norrlands inland. Den första storskaliga parken blev Havsnäs i Strömsunds kommun med 48 turbiner. Här kom insikten om nya affärsmöjligheter och nya behov av arbetskraft. Utifrån detta startade Vindkraftcentrum.se 2011.
Runt 2016 och diskussionen kring etablering av elslukande serverhallar vaknade VKCs insikter vad en ökande elproduktion och möjligt effektuttag kan innebära för etableringar av ny elintensiv industri.
Kring 2020 görs beskrivningar av hur Sveriges elbehov kommer att behöva fördubblas fram till 2045. (Energimyndigheten, Energiföretagen) Dels handlar det om att elektrifiera fordonsflottan. Dels gäller det de stora investeringarna i norr där framställning av fossilfritt stål planeras. (Hybrit, Stegra).
Vissa vindbolag erbjuder från denna tidpunkt en paketlösning genom att ta med etableringar av elintensiv industri, bland annat för att motsvara kommunernas önskemål om ytterligare arbetsplatser. (Och därmed intäkter utifrån inkomstskatter)
Summa: Detta är några kvalitativa förändringar över tid vi haft och har att förhålla oss till.
- Vilka åtgärder har Vindkraftcentrum vidtagit för att säkerställa att utbyggnaden av vindkraft gynnar de samhällen där parkerna etableras?
I grannländerna utvecklades system där beskattning av elproduktion gick till kommuner och lokalsamhällen. I Sverige föreställde sig politiken att eventuella ersättningar skulle växa fram med hjälp av marknadskrafterna. Med Statkrafts (+SCA) parketableringar i Sollefteå, Ragunda, Bräcke och Strömsund blev det en praxis över landet att frivilligt erbjuda föreningslivet i byarna nära turbinerna 0,2 procent av nettoomsättningen. Med dåtidens teknik innebar det ungefär 10 000 kronor per verk och år.
Tidigt insåg VKC att denna bygdepeng visserligen uppskattades i byarna men utgjorde en ytterst liten del av den lokala nyttan. Den fanns istället i nya uppdrag för näringslivet och med detta nya arbetstillfällen.
Skepsis rådde om vindkraftsinvesteringar verkligen innebar lokala/regionala jobb. Olika slags undersökningar utfördes av VKC som kröntes av en rapport om Arbetskraftsförsörjningen vid uppförande av Mörttjärnsberget. Den baserades på att vi fick tillgång till Statkrafts bokföring samt egna förteckningar av leverantörskedjor. Det hela sker på aggregerad nivå så att affärshemligheter inte avslöjas.
Liknande studier gjordes kring uppförandet av Glötesvålens vindpark i Härjedalen och Skogberget i Piteå. Med dessa undersökningar kunde vi redovisa att det lokala arbetsinnehållet tenderade att öka men framför allt generalisera erfarenheterna till ett prognosverktyg.
Med detta kan vi förutse vilka arbetskraftsbehov som uppstår vid bygget, i vilka skeden som viss kompetens kommer att efterfrågas. Genom detta kan kommunen genomföra utbildningsinsatser samt hjälpa till med offentliga investeringsmedel till företagen. Våra prognoser har tillställts vindbolagen och kommuner de senaste tio åren. I hela landet.
Prognoserna har kontrollerats och justerats över tid och kan kompletteras med förutsagda ökningar av kommunala inkomstskatter. Då har vi räknat ut vad skatterna innebär på arbetsmarknadsregionens nivå. Ibland går den största delen av inkomstskatterna till grannkommun och inte den som är värd för vindkraftsparken.
Parallellt har vi samlat aktiva företag i databaser, allmänna och för enskilda parker. Det har ofta skett i samarbete med exploatörer. Hos oss har det gått att söka lokala leverantörer av varor och tjänster.
Tillsammans med Umeå Universitet utvecklade vi databaserna till en digital affärsplattform, en matchningstjänst för exploatörer, underentreprenörer och lokalt/regionalt näringsliv. – Ett Tinder för vindkraft. (Se Umigo.se) Vid kommersialisering av tjänsten drog sig VKC ur. Vi finansieras av offentliga medel och får inte göra affärer.
En lokal firma kan lägga in sina erbjudanden som exempelvis grävmaskintjänster, bränsledistribution eller stugor för tillrest arbetskraft och alltså bli sökbar. 70 procent av företagarna i databaserna hade inte någon hemsida att Googla fram.
Vi har även med jämna mellanrum levererat prognoser för hur behovet av utbildade vindkrafttekniker utvecklar sig. Intressenter är Yrkeshögskolemyndigheten, branschen och just utbildningsanordnare/yrkeshögskolorna.
- 1.2. På vilket sätt har engagemanget från lokala företag och arbetskraft i vindkraftsprojekt bidragit till den regionala utvecklingen?
Påtagligt är kommunala och regionala inkomstskatter. Under rådande relativa arbetslöshet sparar samhället när folk kommer i jobb. Under årens lopp växer ett ekosystem fram där den nya elproduktionen kan betraktas som en råvara som kan förädlas i regionen, till och med i Norrlands inland. Exempel är flygbränsle i Sollefteå, E-metanol och konstgödsel i Ånge och fartygsbränsle i Östersund. Kluster för att ta tillvara restprodukter som värme och syre byggs upp.
- Vilka lärdomar har Vindkraftcentrum dragit från erfarenheterna med tidigare projekt?
Från början handlade vårt arbete mest om enskilda vindparker och kartläggning av jobb och affärsmöjligheter. Nu handlar det mest om samhällsbygge. I den gröna omställningen kan vi för första gången på många decennier faktisk skaffa oss visioner. Vilket samhälle vill vi ha om 30 år?
För vår del var startpunkten för detta när Vattenfall bad oss att vara med och utveckla en modell för bygdepengen som gjorde den till medel för utveckling. Det som de facto efterfrågas i de glesa avfolkningsbygder där vindkraft etableras.
Vid kontakter med Europeiska Investeringsbanken upplystes vi om att här kunde istället Europeiska Investeringsfonden vara rätt aktör. Och att det redan fanns en godkänd intermediär, Garantia, med säte i Lycksele. Detta var 2017.
År 2019 lanserades Medvindslånet. Med Utvecklingsmedel på 7.5 miljoner kronor erbjöds småföretagen i arbetsmarknadsområdet runt parken Blakliden-Fäbodberget att låna investeringsmedel. Företrädesvis i Åsele och Lycksele kommuner. Med revolvering och uppväxling av pengar genom andra finansiärer har företagen fått tillgång till 44 miljoner kronor. Hittills. Pengarna kan snurra runt i bygden i evighet, om inte några kreditförluster sker. Men sådana kommer att ske i någon grad eftersom vitsen är att det är fråga om riskvilligt lånekapital.
Detta i bygder och i en landsända som inte längre har bankkontor på orten och det bedöms att smålån är ointressanta för affärsbankerna. De kan dock vara öppna för medfinansiering om Garantia är berett ta huvuddelen av risken.
Nu skalar vi upp modellen genom att gå från begränsade utvecklingsmedel till ersättningsnivåer som kan liknas vid grannländernas (på samma elmarknad) högre sådana men då i form av fastighetskatter naturresursavgifter mm.
För några år sedan försökte VKC och Garantia föreslå vindkraftbranschen att frivilligt avsätta de större resurserna. Det skulle ske till något öre eller två dyrare elpris per kilowattimme för konsumenterna. Men innebära väldigt mycket till etableringskommunerna. Det blev kalla handen.
När vi sedan träffade ett enskilt bolag som självt var berett att stå för den högre frivilliga ersättningen beslöt vi att skapa ett exempel för andra kommuner och andra vindbolag. Garantia och VKC stod för formerna, hur ska medel överföras till medborgare, företag och verksamheter på ett korrekt sätt. Och hur ska resurserna hanteras för att verkligen ge lokal nytta.
Nu har vi ett nytt pilotprojekt i Åsele i södra Lappland. I ett Intentionsavtal mellan Vindbolaget Iown och Garantia ges ett exempel: 45 moderna verk ger uppemot 600 miljoner kronor som sätts av under drifttiden på 30 år. Som Garantia säger sig kunna växla upp till minst sex miljarder kronor. Om tidigare praxis var cirka 10 000 kronor per verk och år, så handlar det om runt en halv miljon per verk och år.
Tämligen snabbt inser man att det åtminstone till en början knappast finns behov för sex miljarder i lånefinansiering i en kommun med några tusen invånare. Det finns alltså utrymme för finansiering av föreningsliv, bostadsbyggande, infrastruktur, kultur och idrott och sådant kommunen erbjuder som inte är lagstadgat.
Kommuner och bolag informeras i detta nu. Vi får se vad regeringen kommer med. En fördel med vårt förslag är att ingen ny lagstiftning behövs.
Lägger vi till den nödvändiga planering av produktion och konsumtion av el på kommunal och regional nivå, inklusive kraftledningar med effekttillförsel, dito uttag, planering av industrimark och bostäder närmar vi oss begreppet – samhällsbygge.
- Utmaningar och hållbar utveckling
- 2.1. Vilka har varit de största utmaningarna för Vindkraftcentrum i arbetet med att främja hållbar utveckling genom vindkraftsprojekt?
Oklarheter och brister i regelverk som stipuleras av politik och myndigheter. Flera statliga utredningar har tillsatts och avslutats utan att lagförslag formulerats i form av propositioner. Den sk vetoutredningen om grunderna för hur en kommun kan tillstyrka eller avstyrka att en park byggs är en. Den sk Incitamentsutredningen är en annan som skulle ge kommunerna fördelar vid tillstyrkan.
Enligt plan- och bygglagen har kommunerna rätt att avgöra mark- och vattenanvändning vid etableringar. Ändå har kommunerna uttalat sig om en mängd förhållanden när det varit dags att ta ställning till vindkraft. Förhållanden som andra myndigheter behandlar och tar ställning till. Det kan handla om rennäringen, natur och miljö, örnbeståndet, jaktfrågor, avståndsföreskrifter, om verken är fula eller snygga och mycket mer..
Det mesta av vår verksamhet har gått ut på att sammanställa kunskap och sprida den. Vilket skett genom mängder av besök, träffar och konferenser. Dessutom via hemsida och nyhetsbrev med artiklar kring nyheter, goda affärsexempel och möjligheter i omställningen.
Internt har ett stort problem över tid varit finansiering av verksamheten med kortsiktig projektfinansiering. Bemanningen har varierat från sex tjänster till att jag är ensam idag och köper in tjänster i liten skala. De sista två åren fram till årsskiftet innebär att jag är fortsatt anställd i Strömsunds kommun, medan uppdraget och finansieringen kommer från Statens Energimyndighet. Kommunen skickar fakturor för lön och kostnader var fjärde månad.
- Hur har ni hanterat dessa utmaningar, och vilka återstår fortfarande?
Utmaningarna är pågående och vi ingår i och lägger oss i utredningar och politiska processer. Förutom grävmaskinister, vindkrafttekniker, och företag som står för boende för tillresta montörer har vi löpande kontakter med politiska partier på nationell, regional och kommunal nivå.
VKC avslutas vid kommande årsskiftet även om verksamheten efterfrågas och egentligen bör breddas samt fördjupas. Det pågår diskussioner men finns ingen klar lösning. För egen del vill jag att erfarenheter, verktyg och metoder kan föras vidare.
Till en del sker det genom att vi deltagit i forskningsprojekt bland annat i forskningsinstitutet RISEs regi och i forskningsprogrammet Vindval. Annan akademi är KTH, LTU och SLU.
- Social acceptans och lokal delaktighet
- 3.1. Vilken roll har lokalt engagemang och företagsdeltagande spelat i acceptansen av vindkraftsprojekt?
Vi tar ju inte ställning för eller emot enskilda vindparker. Däremot kan vi vara med och väga fördelar mot nackdelar och sedan tillhandahålla verktyg för lokal nytta. Vi har ju ett främjandeuppdrag från Energimyndigheten vad gäller förnybar energi.
Genom att berätta om möjligheterna och bistå med kontakter ökar vi acceptansen.
- Finns det framgångsrika exempel på hur Vindkraftcentrum har främjat lokal stöd för vindkraftinitiativ?
På ett antal orter/kommuner/regioner har vi varit med att starta lokala projekt som finansierats av Energimyndigheten. De har sedan använt våra prognoser, databaser och informerats om möjligheter med Garantia. Här ingår en rad möten med lokala politiker och företag.
Exempel på orter är Haverö i Ånge och Lungsjön i Sollefteå. VKC har varit aktiv i ett 40-tal kommuner där politik har informerats och där näringslivskontoren har gjort större eller mindre insatser med vår verktygslåda.
I flera fall har vi i första hand vänt oss till företagare och deras föreningar. Företagare kan räkna och se egna affärsmöjligheter. De påverkar i sin tur allmänhet och politiken, ibland via näringslivskontoren.
- 3.2. Hur viktig är social hållbarhet för Vindkraftcentrum, och vilka strategier har ni använt för att öka den sociala acceptansen för vindkraftsprojekt?
Den är central och genomsyrar vår verksamhet där vi använder lokal nytta och acceptans som begrepp. Vi försöker lyfta in kunskap och erfarenheter som kommuninvånare kan lägga i de vågskålar som föregår ett beslut. De mer formellt demokratiska formerna sköter kommun, bolag och föreningsliv.
Garantias/VKC initiativ till en kvalitativt högre lokal nytta förutsätter nya demokratiska former som nu utformas i Åsele. Vad ska de nya resurserna användas till? Och hur ska besluten tas? Tanken är att detta sker under total transparens för största möjliga delaktighet
- Framtidsperspektiv och teknologisk innovation
- 4.1. Vilka framtida utvecklingar och steg anser Vindkraftcentrum vara nödvändiga för att nå målet om 100 % förnybar energi till 2040?
På nationell nivå handlar det elektrifiering/E-bränslen i hela transportsektorn. Och till detta; elektrifiering av industrin, däribland gruvnäring och stålframställning utan kol.
För detta krävs på kort sikt en utbyggnad av landbaserad vindkraft. Riket är stort och glest befolkat.
Även om den havsbaserade vindkraften har högre produktionskostnader behövs den havsbaserade på medellång sikt. Särskilt viktig är den för södra Sverige som är mer tätbefolkat och där stora behov av el finns hos industrin.
I detta och för effektiv energianvändning blir lagring central. I batterier och vätgas med flera teknologier. Produktion av vätgas kan ske varhelst effektuttag är möjligt. Vi kan tänka oss en parallell kraftöverföring via rörledningar för vätgas. Pipelines som samtidigt tjänar som vätgaslager. I sådana fall minskar behovet av utbyggnad av kraftledningsnätet som kräver stora resurser och tar mycket lång tid till följd bland annat av tillståndsprocesser.
- Hur planerarar centrumet att stödja dessa utvecklingar, särskilt inom teknik och utbildning?
Över tid ska man uppfatta VKC som en nätverksorganisation. Vi agerar kopplare mellan företag, organisationer och myndigheter. Vi är en tredjepart utan egna affärsintressen. Även om VKC försvinner finns nätverken kvar, fast vi helst hade lämnat över vår stafettpinne på ett snyggt och organiserat sätt.
Vad gäller teknik har vi varit inblandade i turbintillverkning, ny typ av växellåda, avisning av blad genom ytbeläggningar med mer. Men mer just som kopplare till delar av industrin som vill pröva nya lösningar. En hel del praktiska lösningar uppstår under bygget av park eller själva driften. Sammantaget mindre och större innovationer som behöver egen arena eller plattform. Vi har försökt organisera sådan utan större framgång. En tänkt nisch har varit vindkraft i kallt klimat, en sådan fysisk testarena är i viss mån igång i Västerbotten. Den är nu kommersiell och VKC är inte längre någon part fast vi på idéstadiet varit med i sju år.
Yrkeshögskoleutbildningar för vindkrafttekniker kommer att bedrivas på flera håll i landet och till detta kommer sådana för vätgastekniker. Mängder av ingenjörer behövs i den gröna omställningen i stort.
Utbildningsanordnare, exempelvis kommuner, behöver en stark koppling till respektive bransch. Ofta tas en stor risk av en kommun som ligger i framkant, men inte kan marknadsföra sig fullt ut när det ju gäller agendan på samhällsnivå. Klimathot och den gröna omställningen söker sin motivering och att tjäna egna pengar är en annan.
- 4.2. Vilka är de viktigaste tekniska innovationerna som du tror kommer att vara avgörande för vindkraftssektorn i Sverige under de kommande åren?
Om vi definierar innovation som befintlig teoretisk eller praktisk teknik/uppfinning som möter ekonomin och tar sig till marknaden:
Högre, större och därmed färre verk i samband med repowering. Vid repowering behövs sannolikt inte fler verk i Sverige än det finns nu. Teknik för stödtjänster, frekvenshållning och lagring finns redan. Själva verken är under utveckling och innovationer sker nog i energisystemet i stort.
Kraftelektronik för smart användning av kraftledningsnätet, redundans och ödrift. Att omvandla el till vätgas och el igen innebär idag stora energiförluster och olönsamhet. Men en lösning kan vara central. I detta ligger att sammanföra enskilda bolag i intresse och affärsmöjligheter att bygga rörledningar där gas möter industri, med möjligheter till lagring.
I lokalsamhällets intresse finns att inte skicka ut gas i nationellt nät. Elen/gasen bör förädlas på plats för värdebehållning på plats i form av arbetstillfällen och skatteintäkter. Bolagen kan minska sina kostnader för att låta bli att skicka ut elkraften på kraftledningsnätet. Eller vätgasen i ett europeiskt rörnät.
Återigen kanske det inte är vindkraften och innovationer kring denna i sig som spelar stor roll. Utan innovationer runt denna elproduktion som är avgörande för industri och människor.
Vätgasflyg är nog intressant för längre flygningar. För Norrland som subjekt, arbetsmarknad och politisk enhet är elflyget en enorm möjlighet. Dessutom som praktisk närhet till grannländerna. Vägar och järnvägar går till kusten för att sedan gå norrut. En resa från Östersund till Kiruna är lång och komplicerad. Med flyg måste man i stort sett passa in en Stockholmsresa för att nå de norrländska städerna. Med elflygen som är på gång går det att arbetspendla med mera. Som exempel.
Men de tekniska innovationerna är beroende av de sociala.
Så här står frågan just nu: Nästan inga nya vindkraftsprojekt tillåts av kommunerna. De väntar på ekonomiska incitament. Vindkraftsbranschen vill att staten löser detta genom att göra den statliga fastighetsskatten kommunal. Inga åtaganden från branschen, alltså.
Regeringen tycks nu gå branschen till mötes genom att dela ut bidrag till de kommuner som hyser vindkraft, baserat på installerad effekt och sammanlagd fastighetsskatt på alla vindturbiner.
VKC tror inte att kommunerna låter sig nöjas med detta. Vad som efterfrågas är möjligheten till investeringsmedel och utveckling i glesa bygder. Inte några miljoner kronor in i kommunkassan.
Men positivt är ändå att kommunerna tillförs medel för redan byggd vindkraft.
VKCs/Garantias/Åseles modell skulle vara den sociala innovation som krävs för att ny vindkraft ska komma till stånd.
Ytterst allmänt uttryckt gäller att begripa det konkreta läget, generalisera till abstrakta tankegångar och mönster för att sedan återvända med verktyg och metoder som ger konkret nytta på nya platser och håll.
/TL
