Tre parter har gått ihop för att producera vindkraftsel, grön vätgas och koldioxidfri ammoniak för gödseltillverkning i Ånge. Om allt gå i lås finns ett industrikluster på plats nära Torpshammar runt år 2030.
Vätgasens särskilda hönan-och-ägget-problematik ”vad ska komma först, tillgång eller efterfrågan” har projektet hanterat genom att alla parter är med redan från början, såväl slutkund som producenter av el och vätgas.
– Om allt går bra, skulle det vara möjligt att allt är på plats i Ånge 2029–2030, alltså både vindkraft, vätgas och gödselproduktion. Då skulle det behövas ett investeringsbeslut senare delen av 2026. Det betyder att vi har ungefär två år på oss att titta på de utredningar som tagits fram. Miljötillstånd och detaljplan är naturligtvis viktigt, säger Sara Wihlborg, landschef Sverige på Lhyfe som planerar att installera en vätgasanläggning med en kapacitet på upp till 100 ton grön vätgas per dag (elektrolyskapacitet på cirka 300 MW).
Vätgasen ska produceras med el från en vindpark som OX2 utvecklar i Marktjärn (40 verk) med en planerad kapacitet på 1,4 TWh. Den tredje parten är Velarion, ett Ångeföretag inom grön gödningssektor. Företaget ska tillverka koldioxidfri ammoniak med den gröna vätgasen. Ammoniak är en viktig beståndsdel för att tillverka konstgödsel. Anläggningen skulle bli en av världens första koldioxidneutrala gödselfabriker.
Dessutom bildas stora strömmar av syrgas och restvärme vid produktionen av vätgas.
– Vi vill gärna hitta avsättning även för de produkterna. Det kan till exempel vara fiskodlare eller tomatodlare, eller andra initiativ som har regional anknytning. Det vore bra både ur ett klimatperspektiv och affärsperspektiv, säger Sara Wihlborg,
Lhyfe är ett franskt företag, med flera befintliga anläggningar och andra som är under uppbyggnad för produktion av grön vätgas i olika europeiska länder. Strax före sommaren beviljades Lhyfe ca 125 miljoner kronor i stöd från Klimatklivet för att producera grön vätgas i Trelleborg. Anläggningen kommer att ha en effekt på 10 MW, vilket är betydligt större än övriga vätgasprojekt som fått stöd från Klimatklivet.
Men det behöver göras mer inom nationell energipolitik när det gäller vätgas. Sara Wihlborg påpekar att Sverige är bland de sista länderna i EU som saknar en politiskt beslutad vätgasstrategi. Det regeringsuppdrag som Svenska kraftnät fick i början av juli, och som ska redovisas om ett år, omfattar bara Norrbotten och Västerbottens plan för utbyggnad av el-och vätgasinfrastruktur.
– I branschen har vi i debattartiklar lyft behovet av en sammanhängande vätgasstrategi. Det behövs en långsiktighet i plan och mål från regeringens sida. Och ett effektivt styrmedel, någon form av stöd för att överbrygga det stora gapet för aktörer som är snabba på marknaden med att gå från fossilt till förnybart, säger Sara Wilhborg.
Kajsa Olsson
