De gröna etableringarna duggar tätt i Sverige. Senast ut är storsatsningen i Timrå. Nära på 2 000 direkta arbetstillfällen och betydligt fler indirekta jobb kan Timrå kallt räkna med, när bruna batterier ska bli gröna med hjälp av förnybar energi. Men oron över bristen på människor och ny energiproduktion växer hos energibranschen.

Det kinesiska bolaget som står för tillverkning av anoder ska leverera sina produkter till bland andra Northvolt. 14 miljarder kostar investeringen och kommer att innebära 1 900 arbetstillfällen direkt kopplade till verksamheten. Ytterligare minst 4 000 jobb tillkommer som en följd av exempelvis ökat behov av kommunal service och följdetableringar.

Men det kanske ändå inte blir något? Skeptiska röster hörs då och då kring den gröna revolutionen i norra Sverige. Investeringarna ligger ofta på 10-20 miljarder. Det talas om fantasikalkyler eller bristande möjligheter till finansiering. Energiföretagen ställer sig frågande till tvivlet.

Marknaden styr

–  Det är marknaden som styr och betalar detta. Projekt som Hybrit, H2 Green Steel och Northvolt har redan kunder. Stålindustrin globalt är med på det här tåget. Och elförsörjningen räcker uppskattningsvis till första vågen av omställningen. Frågan är om det ens kommer att gå att sälja fossilt stål om 15 år, säger Lars Andersson, ansvarig för förnybar energi på Energiföretagen.

Det är däremot två andra frågor som kan sätta käppar i hjulet för den gröna industrirevolutionen. Vidare utbyggnad av vindkraft och kompetensförsörjning. När det gäller den förnybara energin är svaret ganska enkelt enligt Lars Andersson.

– Får vi inte fram ny vindkraft i samma takt som idag, kommer vi att tappa de kommande investeringarna. Vi behöver korta ned tiden för tillstånd för nya elnät och ny elproduktion, på kort sikt handlar det framför allt om land- och havsbaserad vindkraft.

Oro för elpriset
Det finns också en föreställning om att elpriset kommer att skjuta i höjden i takt med etableringarna. Men även det menar Lars Andersson är en misstolkning av hur marknaden fungerar.

– Det är att tänka otroligt statiskt. De här investeringarna kommer för att vi har ett överskott på förnybar el i elområde 1 och 2. Det är också där vi har lägst priser. De här aktörerna kommer visserligen att trycka upp priserna, men med högre elpriser blir det också mer lönsamt att bygga ny elproduktion, vilket sänker priset. Marknaden strävar efter balans.

Givet att frågan om ny vindkraft går att lösa, återstår då kompetensförsörjningen. Redan utan de elintensiva etableringarna har Sverige problem med att hantera sina egna pensionsavgångar. Det finns helt enkelt inte folk nog för att klara av att bemanna näringsliv och offentlig sektor. Det gäller dessutom mer eller mindre alla branscher.

Otillräcklig arbetskraftsinvandring

Enligt en prognos från SCB är behovet av ingenjörer och personer med teknikutbildning 150 000 fram till år 2030. Samtidigt meddelade Skolverket förra året att 131 000 lärare och förskollärare behövs till 2035. Äldreomsorgen skulle behöva anställa 111 000 personer fram till 2031 enligt SKR. Och det är bara några exempel som kan bromsa hela omställningen.

– De flesta av våra medlemsföretag känner en stor oro. Regeringen har gjort mycket lite för att lösa det här. Det finns en del arbetskraftsinvandring från övriga Europa, men vi ska ha i åtanke att de här länderna ska göra samma omställningsresa som vi, säger Annika Johannesson, ansvarig för kompetensförsörjning på Energiföretagen.

Ett par frågor som skulle kunna underlätta är att inrätta yrkessvenska för asylsökande och personer som fått uppehållstillstånd. Även att underlätta för att kunna ta emot personer för praktik, både de som har praktik som en del av utbildningen och företagslärlingar, som utbildas inom företaget.

– Vi behöver se över hur man kan få in nya grupper i branschen, utan att tumma på elsäkerheten. Ett samarbete med myndigheter och ett stöd från staten i någon form skulle kunna få fler av våra medlemsföretag att våga steppa upp, säger Annika Johannesson.

Efterlyser samordning
Det ligger i sakens natur att varje bransch försöker hitta sin egen lösning. Vårdsektorn konkurrerar med energisektorn, som i sin tur konkurrerar med byggsektorn och så vidare.

– Vi funderar på hur mycket vi kan sticka ut för att få så många som möjligt till just vår bransch. Byggbranschen varslar nu och många där kan ställa om till vår bransch. Det är en möjlighet, säger Annika Johannesson.

Energiföretagen efterlyser en samordning på statlig nivå. Att bara erbjuda utbildningar räcker inte, eftersom platserna inte blir fyllda.

– Utbildningsplatserna har en beläggningsgrad på 50 procent. Och även utbildningarna konkurrerar med varandra över branschgränserna. Utbildningarna behöver marknadsföras och vi behöver hitta fler möjligheter att få in nya grupper till vår bransch. Mångfalden behöver öka, med fler yngre och fler kvinnor. Och det finns fortfarande flyktingar med rätt kompetens som ännu inte har fått en plats i samhället, säger Annika Johannesson.

Martin Machnow