Projektpengar finns att få från Energimyndigheten för energiplanering.
En storskalig elektrifiering är syftet och de som kan söka är kommuner, regioner och länsstyrelser.
Sannolikt är möjligheterna mer än välkomna i kommuner som har att handskas med etablering av exempelvis sol- och vindparker. Men också de som önskar ny industri som har tillgången på el som grund.
En grundläggande kartläggning kan vara inledningen i sådant kommunalt projekt. Vad produceras redan, hur mycket används och hur mycket ytterligare el kan produceras?
Vidare vad en ytterligare konsumtion kan innebära. Om möjligheter till etableringar av elintensiv industri finns? Var kan den placeras och finns det verkligen möjligheter till effektuttag? Hur ser elnätet ut och var finns ställverken?
Här närmar man sig frågorna kring samhällsbyggnad. Översiktsplanering inklusive detaljplanering. Framtida bostadsbyggen och infrastruktur. Vilket inbegriper försörjningstrygghet och redundans, alltså om elen kan ta andra vägar om den gängse bryts.
Allt detta är i sin tur är beroende av hur det fungerar, tänks och planeras i grannkommuner regionen och nationellt.
Det Energimyndigheten erbjuder är treåriga projekt, 100 procent finansiering och hopp om samarbeten mellan kommuner. Så att varje hjul inte behöver återuppfinnas i varje trakt.
Kommuner kan dra nytta av varandra i form av kompetens även om de lokala behoven och struktur ser olika ut. Det kan hända att mindre kommuner har mer gemensamt med andra grannar än den stora Staden en dagsritt bort som redan från början har större resurser för att uppfylla lagstadgad energiplanering.
Eller som i Östersund, som visserligen kan ha behov att göra planeringen, men på ett sätt kan sägas ha mindre behov av projekt eftersom stora pågående etableringar i stort kommer fylla uttaget av effekt för en tid.
Till det kan komma att samarbeten över länsgränser blir önskvärt. Kanske är det viktigare med tanke på möjliga investeringar att älvdalar, vattenkraftverk och regionnätsbolag binder samman.
Sedan kommer ju att län och regioner ändå behöva hämta in vad kommuner kommer fram till och göra planer som i sin tur ska passas in i de nationella planerna för elektrifiering och grön omställning.
Energimyndigheten skriver att arbetet ska fokusera på att möjliggöra för elektrifiering och kan till exempel handla om att:
- Skapa en samarbetsplattform med de aktörer som är av betydelse för att möjliggöra elektrifiering
- Planera för elproduktion och elinfrastruktur i den fysiska planeringen
- Planera för att lokalt och regionalt dra största möjliga nytta av en utveckling av elsystemet i kommunerna.
Detta och annat säger att en planerad utveckling tillsammans med bland andra kommersiella aktörer är önskvärd. På ett annat sätt blev annars just en spontan utveckling till verklighet i Ånge kommun.
Här blev i storleksordningen tio miljarder kronor i vindkraftssatsningar under resans gång en nödvändig transformatorstation byggd för att ta emot elen. Stationen gav i sin tur möjligheten att förverkliga Europas största (för närvarande) vätgasfabriker i Alby och Ljungaverk. Se vår film: https://www.youtube.com/watch?v=em1HWFcPvh0&t=22s
Kanske kunde det istället ha planerats fram av kommunen? Nu ges resurser som kan göra framtiden medveten för kommunerna. Många har samma val som Ånge har.
Ett energiplaneringsprojekt kommer per definition bli eller vara politiskt eftersom det innehåller val för framtiden. Som typ eventuell placering av vindkraftparker eller vilja till etablering av vätgasfabriker.
I vilket fall gäller att skaffa sig och göra val. Och ett planeringsprojekt enligt snart skissad modell Innebär en valmöjlighet. Men då med en pågående och grundad kunskap i kommunen. Energimyndigheten ser som väsentligt att projekten innebär kompensuppbyggnad i kommunerna.
En enkel lösning med att lägga ut jobbet på utbys konsulter är knappast ett gott förhållningssätt i ansökan. Har jag förstått.
Varför, mer konkret: Åsele kommun i södra Lappland huserar fem vattenkraftverk, 129 vindkraftverk och äger lokal-och regionnät. I senare tid vill företag etablera sig och somliga växa.
Men det finns inte effekt att ta ut. Trots att kraftledningarna löper över kommunen. Ett systemfel som gör att kommunerna inte rår över sin framtid.
Ett energiplaneringsprojekt kommer att ställa förhållandet på sin spets och ge möjligheter att undanröja hinder inom sig när berörda intressenter samlas.
Sannolikt blir det minskat intresse av utbyggd vindkraft om kommunen inte kan använda sig av mer ström för egen utveckling. Och var tar då frågan om acceptans för omställning vägen?
Energimyndigheten skriver:
”Med energiplanering avses här hur offentliga aktörer tillsammans med andra aktörer gemensamt skapar förutsättningar för en storskalig elektrifiering. Energiplaneringen tar sig yttryck som handlingsplaner, fysisk planering, målbilder och arbetssätt samt utvecklandet av samverkansplattformar som ger handlingsberedskap för de förflyttningar samhället behöver göra.”
Att skaffa sig möjligheterna till att planera sin utveckling borde vara av intresse. Vad man nu tänker att utveckling är. I det ligger självklart också vad streten borde användas till lokalt och nationellt.
I vilket fall, som frågan nu står, finns planeringspengar till kommuner, regioner och länsstyrelser att ansöka om från Energimyndigheten.
Ovanligt informellt så inleds processen med att kommunen, grupper av sådana eller i förekommande fall att regionen formulerar en kortfattad projektidé som sedan utveckla till projektplan tillsammans med myndigheten. Idén ska skickas in senast 27 mars.
I den mån kommunen vill går det alltså att skaffa sig egen kunskap, kunna göra egna val och tänka framåt i den egna rollen i den gröna omställningen. Som kan gå bra, eller åt fanders.
Torbjörn Laxvik
