Möjligheterna till att etablera mer eller mindre elintensiv industri är en stark drivkraft för kommunerna att acceptera vidare vindkraftsutbyggnad.
I Åsele finns en stor elproduktion. Ändå måste kommunen tacka nej till nya etableringar till följd av att eleffekten inte är tillgänglig.
Bland andra möjliga incitament finns frågan om ersättningar till lokalsamhället. Vad gäller själva storleken på ersättningar föreslog den havererade sk Incitamentsutredningen en nivå jämförbar med grannländernas.
Den ytterligt låga frivilliga bygdepengen som baseras på nettointäkten av en park är visserligen i ökande och nu är det ovanligt att understiga en procent i nya överenskommelser.
Tydligt är att många etableringskommuner begär och kommer att begära en större lokal ersättning. Och att enskilda bolag är beredda att närma sig grannländernas högre nivåer.
Sannolikt väljer en del bolag och kommuner att runda rikspolitiken genom egna överenskommelser som motsvarar lokala önskningar och behov i utbyte mot välvillig hållning. Med bibehållet veto.
En kommuns önskelista kan rymma arbetsplatser och satsningar på infrastruktur. Det som nämns är elintensiv industri, bredband, fungerande telefoni, praktikplatser och utbildningar, finansiering av bostäder, utvecklingsmöjligheter för lokalt näringsliv och föreningsliv.
Varje kommun har sina olika behov och förutsättningar. I den process som leder fram till ett avtal kan nackdelar med ytterligare ny elproduktion vägas mot fördelar med verklig lokal utveckling. Som kan ge framtidstro och befolkningsökning.
Det som efterfrågas i många potentiella etableringskommuner för vindkraft är just ett utvecklingsperspektiv som i sin tur kan ge acceptans. Här blir tillgången på effekt avgörande.
I Åsele med 129 vindkraftverk och fem vattenkraftverk finns bara en uttagsmöjlighet på fem megawatt, medan elintensiv industri och annan utveckling av verksamheter och bostadsområden kanske innebär ett behov av 300 megawatt.
Nya ställverk behövs för detta, men också för att ta emot eventuell ny produktion.
En kommun kan planera för utveckling genom att göra detaljplaner. Men effektuttag kräver stora kunder som Svenska Kraftnät kan träffa avtal med i sinom tid. Kanske fem-tio år efter att en kund trätt fram. Och att dyra detaljplaner tagits fram på spekulation.
Kommuner råder alltså inte över möjligheten att planera sin framtid. Detta i tider av grön omställning och nyindustrialisering.
Det här är ett systemfel – Åsele är bara en av många kommuner som börjar inse hur det ligger till. Inga besked ges om tillgänglig effekt förrän att affären i praktiken är gjord.
Medvetenheten om att kraftproduktion inte per automatik leder till nyindustrialisering växer. Även om stamnätsledningar går genom kommunen.
Frågan blir: varför ska vår kommun säga ja till ny vindkraft när vi inte ens själva kan dra nytta av den?
Nytt regelverk eller ny praxis krävs för utbyggnad av den förnybara energin.
Torbjörn Laxvik, Vindkraftcentrum.se