Norska regeringen utlovar industri- och vindkraftsutbyggnad till Finnmark längst upp i norr.

Ett större projekt som vädrar morgonluft är Davvi vindpark i Lebesby kommun med mellan 66 och 160 turbiner.

Det är finska ST1 som står för projektet som mött en del motstånd bland grannkommuner och hos rennäringen.

De senaste åren har det gått trögt för den landbaserade vindkraften i Norge. Detta trots de många goda vindlägena.

Några orsaker är osäkerhet om spelregler, om beskattning, återföring till kommuner, miljö- och klimatmål, rennäringens rättigheter – med den så kallade Fosen-domen – samt olje- och gasindustrins starka ställning.

Samtidigt befaras ett framtida kraftunderskott och det nya säkerhetspolitiska läget ställer krav på att civilsamhället lever och fungerar i hela landet.

I denna situation sänder norska regeringen signaler om en ny politik i norr. En utgångspunkt är att Snöhvit-fältets gasproduktion drivs just av fossilgasturbiner. Produktionen ska istället drivas av grön el från fastlandet.

I detta ligger en större utbyggnad av kraftledningar i norr, mellan produktion samt befintlig och tillkommande industri.

– Det här är en viktig dag för industrietablering och jobb i norr, och för klimatet. Att göra arrangemang för industri och jobb, samt en storsatsning på att utveckla elnätet och kraften, bygger landet för framtiden, säger statsminister Jonas Gahr Støre i samband med att kraft- och industrisatsningen presenteras.

I satsningen ligger att myndigheterna nu ska prioritera tillståndsansökningar för nät- och kraftproduktion i norra Norge och särskilt i Finnmark.

Detta betyder sannolikt att den stora parken Davvi i Lebesby kommun får vind i seglen. Här i Lebesby är, liksom i många andra småkommuner, nya arbetsplatser centrala för att fortleva och utvecklas.

Allt hänger ju på om konsesjon – eller tillstånd – ges. Men om det blir så säger beräkningar att kommunkassan stärks med 55 miljoner kroner årligen i fastighetsskatt. Det motsvarar en fjärdedel av den kommunala budgeten. En produktionsavgift på två öre per kilowattimme ger uppemot ytterligare 60 miljoner kronor till kommunen.

Ett politiskt önskemål som kan bli verklighet är att de 1300 invånarna ska få köpa den egna elförbrukningen billigt – 10 öre per kilowatt!

Avsättningar planeras också till en fond som ska kunna finansiera lokalt näringsliv i Lebesby kommun. Vid investeringsbeslut blir det tio miljoner kronor till denna och sedan tio miljoner årligen.

En annan möjlighet som diskuteras är etablering av elintensiv industri i form av en ammoniakfabrik baserad på grön vätgas. Här kan det handla om ett hundratal arbetstillfällen till kommunen.

Ammoniak kan användas till fartygsbränsle, något som kan behövas exempelvis i de planer som finns att skeppa grön vätgas från Kirkenes/Finnmark till Japan via nordostpassagen.

Den norska regeringens nya politik för Finnmark med ledningsdragningar och vindkraft förutsätter en samexistens med rennäringen. Ska tillstånd ges får det inte ske på bekostnad av rennäringens civila och politiska rättigheter.

En praktisk och politisk lösning behövs i så fall. Och det är i linje med hur man ska handskas med den så kallade Fosen-domen. 2021 kom Höyesteretten/högsta domstolen fram till att tillstånden för två vindparker på Fosen i Tröndelag var ogiltiga för att de inskränkte två samebyars rätt att utöva sin kultur.

Men även om tillstånden anses ogiltiga så föreskriver inte domen vad som ska ske med parkerna i vinterbetesland. Investeringarna i området uppgår till elva miljarder kronor och de 150 turbinerna är alltjämt i drift.

Regeringens utgångspunkt är att vindkraften och rennäringen ska kunna samexistera och förhandlingar pågår med sametinget samtidigt som medlare tillsatts. Kanske kan konsekvenserna för samebyarna mildras så att urfolksrätten ändå upprätthålls.

Fortsättning följer.

Torbjörn Laxvik